Du, jag och vår lilla Elsa

Oj, vilken chock att komma upp imorse och kolla sig i spegeln. Ni vet, när man är sådär yrvaken - första tanken var "vad har hänt med mitt hår?". Förhoppningsvis kommer den biten kännas lite bättre när jag får chansen att fixa till det själv, men nöjd kommer jag nog inte känna mig på ett bra tag (det är bara att bita ihop). Tack för era kommentarer i inlägget under, det fick mig att pusta ut lite i alla fall.

På bebisfronten är det inga nyheter att förtälja, heller inga nya känningar. Innan jag fick i mig frukost mådde jag fruktansvärt illa, men förutom det mår jag som jag brukar göra, tror jag. När ska det egentligen ta fart och hända något !? Vi väntar och väntar och väntar - men icke.

Aja.

Ciao

Idag kände jag helt plötsligt att jag måste ha en förändring, egentligen behövde jag väl något som skulle kunna avleda mig från alla dessa förlossningstankar som spinner i huvudet dygnet runt (som för övrigt inte verkar bli något mer än just tankar), så jag ringde frisören och fick mig en klipptid. Min ordinarie klipptjej var dock ej ledig, så jag fick nöja mig med en annan tjej som jobbar där och ja, det gör jag aldrig om.

Jag bad om axellångt hår och det skulle helst vara lite småflikigt i topparna. Grejen var ju den att jag ville ha en snygg, men ändå smidig frilla (att kunna ha tofs var ett måste). Vad fick jag !? Jo, drygt 7 cm kortare än tänkt, alldeles rundat nertill och svårt att få upp i en tofs. Nöjd !? Inte alls, nej nej. Jag vet ju att det växer ut ganska fort, plus att jag kommer känna mig hyfsad nöjd inom ett par månader, men jag gick ju dit för att få något att bli glad över NU.



Aja, ännu en grej att deppa över. Kul tjej, den där Jonna.

Häpp

Här kommer ett gäng bilder på hur stolarna blev efter lite Jonnafix. Det är kul att hitta lite större tygbitar på loppis, sådana som man faktiskt kan använda sig utav. Det brukar ju vara så att de fina tygerna bara finns som spill, så jag är kalasnöjd med mitt fynd - 20 kr. 



  
Den ljusgrå stolen till höger är också ett nytt fynd (eller ja, ett gammalt fynd, men ändå ny ... för mig).


  
Här ser ni även fyra koppar som fick följa med mig hem från min lilla loppisrunda. Jag fyndade två skålar med samma motiv för drygt ett halvår sedan, så jag var ju liksom tvungen att köpa dessa när jag fick syn på dem i förrgår. Jag tror att jag betalade, hmm, en tjuga för alla fyra.

Häpp

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle behöva skriva detta, tji fick jag - en vecka över tiden, BF+7. Jag känner inte alls att något är på G, men vi har i alla fall fått en tid till läkaren nästa torsdag och förhoppningsvis blir det datumet ett slags skrämseldatum - lillan ska ut innan dess.

Frågan är vad jag ska orka hitta på idag !? Hmm, jag kanske ska ta och besöka min lilla systerson, Leo, som för övrigt har börjat få lite ont i magen. Stackarn. Sen blir det nog väldigt lugnt, jag har liksom ingen lust till att hitta på saker, men ändå vill jag ju att tiden ska gå (de två sakerna går inte riktigt ihop).

Aja.

Ciao
 

Jag känner mig lite smådepp nu ikväll, men det kanske inte är så konstigt - en kompott av att gå på övertid och en faslig trötthet. Det sistnämnda beror nog mest på att jag inte har fått min dagliga dos av sömn, jag börjar faktiskt förstå dem som tar en power nap mitt på dagen. 

Annars har det varit en väldigt lugn dag för min del, ja, som alla andra dagar just nu. Jag var och köpte lite blommor i förmiddags, det har nämligen varit tomt på växter i våra fönster ett tag (våra katter älskar grönt). Jag var även och köpte lite tyg på Kupan och därefter åkte jag hem och klädde om ett par stolar (slänger upp ett gäng bilder på dem senare, eller i morgon). Ja, det är la sådant jag sysslar med nu - jag älskar ju att gå här hemma och småpyssla, fixa och trixa med både färg och form.

Snart kommer vi in i en sådan där mysig höstperiod (favoriten) och det innebär ju att det vankas loppisrundor för min del - onsdagar och lördagar - då får Elsingen och hennes pappa lite mystid på tu man hand. 

Nu ska vi äta tacos och därefter ska jag lyfta på locket till vår godisgömma, jag känner att jag är värd lite sött ikväll.

Trevlig kväll, allihopa.

Häpp

Den här väntan och ovissheten tär på mig och mitt psyke. Jag har slutet att lägga någon större vikt vid nya känningar, då de inte resulterar i något mer än falska förhoppningar. Jag kan med handen på hjärtan säga att jag vaknar upp med en klump besvikelse i halsen varje morgon, just för att kroppen inte ger mig några som helst signaler på att förlossningen är nära. 

Jag drar täcket över huvudet nu och hoppas på att lillan ska bli mörkrädd och bestämmer sig för att komma ut, fy, vilket hemsk mamma jag är.

Jag må låta bitter, men innerst inne vet jag ju vad som faktiskt väntar oss inom kort - en liten goding, vid namn Elsa.

Ciao

... en ny dag, ännu en dag.

När kommer du ut, min lilla lilla älskling !?

Ja, här har inget nytt hänt. Besöket igår hos barnmorskan gick som det brukar, bara bra. Lillans hjärtljud lät bra, proverna såg ut som de skulle och ja, det är bara den där lilla bebisen som ska ta och bestämma sig för att "nu vill jag träffa mamma och pappa".

Ewa (barnmorskan) bokade in ett nytt besök på måndag, men hon vill egentligen inte se mig där igen, inte fören på efterkontrollen längre fram. Jag tror faktiskt att jag gör som hon säger och föder innan dess, för så jäkla kul är det inte att gå på övertid ...

Häpp

... förlåt. Jag hade tänkt slänga in ett inlägg igår på morgonen, men den där orken har man inte alltid, så jag lät det vara. Jag har alltså inte blivit mamma ännu, nej, jag antar att jag får vänta ett gäng dagar till. Nu börjar det faktiskt bli psykiskt jobbigt att inte veta när det är dax (eller ja, det lär jag ju känna, men ni förstår nog vad jag menar).

Fjärde dagen över det beräknade datumet idag och jag känner mig som vanligt (gravid-vanligt alltså). Igår hade jag en hel del molvärk i magen, men det gick över på kvällen och då fick jag istället försöka somna med magknip. Om man bara kunde få någon slags hint, men icke.

Idag ska jag i alla fall till barnmorskan, vilket jag hade hoppats på att jag skulle slippa. Det är tur att jag tycker om henne så mycket, för annars hade jag inte velat gå dit alls.

Jag börjar faktiskt tro att jag är en av dem som får gå till maxdagarna, att jag är en av dem som tillslut blir igångsatta. Jag är ledsen att jag låter så jäkla bitter, jag vet ju att lillan fortfarande har en chans att komma ut av sig själv, men jag kan inte hjälpa hur jag känner. Jag är trött, väldigt trött.

Häpp

Lillan är sjövild och jag har ont i svanken, det riktigt moler och har sig. Annars tar vi det lugnt här hemma, vi ligger och jäser i soffan efter att ha ätit kvällsmat - Tobias slängde ihop en riktigt god paj (han kan han). Mmm. Nej, nu ska jag fortsätta med vår lördagkväll.

Ciao
 

... och min namnsdag (Jonnadagen)

Natten har varit lugn, väldigt lugn, för lugn. Jag har vaknat en hel del, men jag antar att det mest berott på att jag har velat kolla läget med mig själv och mitt tillstånd - där är det dock ingen förändring. Det enda jag har känt av inatt är ett gäng kraftiga sammandragningar, men inga smärtsamma sådana. Aja, det kan gå fort, så vi får väl se vad som händer, om det händer något vill säga. Jag håller tummarna och jag hoppas att ni gör det för min skull också !? Jag vill ju så gärna träffa lillan nu.

God morgon, förresten.
  

Den här lilla godingen har jag gosat med hela förmiddagen, det är ju liksom min uppgift som moster. På denna bilden är han dock bara ett par dagar gammal. Han är ju en stor kille nu, snart tre veckor (oj, vad tiden går fort). Frågan är om Elsa kommer att se ut som en liten myra bredvid honom !?  



Leo och jag

Jag vaknade imorse och jag kände mig för en gång skull utvilad (mer än tidigare i alla fall). Jag har sovit hyfsat bra, visst har jag vaknat en hel del, men det där med att ligga och vrida och vända på sig har faktiskt inte existerat alls och det beror nog på att det är svalar ute nu - den där jäkla värmen som har varit alltså ... 

När det kommer till lillan så har hon varit igång ganska rejält inatt, svängt på rumpan både till höger och vänster. Vi låg och kollade på ultraljudsbilden från vecka 26 igår och man kan ju inte annat än att le - vår lilla sötsak. Galet. I vilket fall känner jag mindre "krämpor" nu än vad jag tidigare har gjort, eller så är det så att jag helt enkelt gett upp det här med att försöka känna av alla "tecken", för oj, vad mycket energi det tar att känna efter. Jag inser nu att vi går på övertid och att den lilla kommer när hon kommer (det tar emot att skriva, ska ni veta).

Idag blir det ett besök hos momi, tänk, hon kommer vara 91 år äldre än Elsa. Det är många år det. Förresten, jag tror inte att jag har nämnt att det är från momi som namnet Elsa kommer ifrån, men det är det. Lillan har alltså fått sin gammelmormors förnamn till sitt, ni ska bara veta hur glad momi blev när hon fick höra det - "stora Elsa och lilla Elsa".

Jag ska nog ta en sväng om lilla Leo också, tänk vad man kan bli beroende av en liten bebis. Förresten, igår fick jag ett brev på posten och jag visste direkt vem det var ifrån. När jag öppnade det fann jag först en liten lapp, med en väldigt fin text på, därefter plockade jag upp ett vykort med massa hjärtan i olika färger och former  ("endast två hjärtan är lika" stod det på). Min käre vän Sigrid gav mig ett mysigt tidsfördriv nu i väntans tider - att leta hjärtan. Hon tänker på allt, den där tjejen. Tack, vännen. 

See you.

Du är på dag 280 av 280. (100%).

Efter en hel del Leo-gos vandrade jag hemåt för lite lunch med herrn. Därefter slängde jag ihop de där kärleksmumsen. Mmm. Självklart blev det extra mycket glasyr (läs dubbelt), jag är ju en sådan där gottegris.



Jag ska försöka att inte ta varje liten förändring som ett tecken på att något är på G, men det är svårare än vad man tror. Aja. Jag har i alla fall fått någon ny slags magvärk, som strålar bak mot ryggen, så vi får väl se vad som händer. Antagligen är det inget, men ja ... som sagt ... tecken, tecken, tecken ...

Jag blir galen på mig själv.

Häpp

Hmm, inatt blev det inte många tinmars sömn, max fyra. Det där med att ligga och vrida och vända på sig har blivit en vana för min del, så det är tur att jag tillåter mig själv att sova en sväng på dagen istället. När det kommer till "känner du något annorlunda?", så kan jag idag svara att njaa, jag tror inte det, inte mer än vad jag tidigare har gjort (och det är ju inget som är annorlunda längre).

I och med att detta är en gravidblogg, så antar jag att jag får skriva om det som kan anses stötande för en del (för det finns en hel del sådant i en graviditet, kan jag lova), så jag gör det. Igår kom en liten del av slemmisen ut och jag tror aldrig att jag kommer bli lika glad över att se något slemmigt på toapappret igen. Nu hoppas jag bara att resten ska komma ut också. Jag vet ju att den kan återbildas, men i och med att vi har beräknat datum i morgon så känns det inte som om den kommer göra det. "Kul" att det händer något i allaf alla fall ...  

Inatt låg jag och fundera på att även om lillan inte kommer ut just nu, så är det faktiskt inte lång tid kvar till det att vi faktiskt får träffa henne - inom dryga fjorton dagar är hon här hos oss.

Det blir en stilla dag idag. Jag ska nog gå bort till sis och pussa lite på Leo och sen ska jag hem för att baka lite kärleksmums (ett farligt bakverk att ha i frysen, ojoj).

Ciao

Min mage är helt ur balans och jag känner fortfarande molvärk lite överallt. Jag är verkligen less på det här nu, det finns liksom inget roligt med att bara gå och vänta och vänta. Tålamod i all ära, men det finns ta mig tusan en gräns där också.

"Hon kommer när hon kommer" - yeah yeah.

Häpp

Ja, ibland kan man liksom inte motså vissa plagg - exakt så kände jag när jag fick skåda denna overall på Lindex.

Igårkväll började jag faktiskt tro att något var på G, för det molade och drog lite över allt - i ryggen, i magen och ner mot rumpan (låter skumt, men ja, så kändes det). Dessutom var min mage helt ur balans, så vi får väl se vad som händer. Jag har fortfarande dessa känningar, de ökar i intensitet för att sedan släppa och bli lite mildare. Det känns som om kroppen jobbar inför något och jag hoppas ju självklart att det är inför den kommande förlossningen - spännande minst sagt.

Äh, lillan, ska du inte ta och komma ut nu !?

Ciao

Det här med att vara gravid är en konstig grej egentligen. Ena stunden kan man känna sig fullkomligt nere, man kan må så illa att man måste ta en sväng om toaletten och därefter känna sig så trött så att ögonen sviker - en halvtimma senare kan man plötsligt känna sig hyffsat pigg, lagom glad och man kan ha ett otroligt stort sötsug. Ja, exakt så har min dag varit idag. Phu, nu är jag dock tillbaka på det förstnämnda, minus illamåendet (som tur är).

Oftast när jag är lite sådär smådepp plockar jag antingen fram städhandskarna eller så drar jag på mig förklädet, idag blev det både och. Jag knåpade ihop en enkel äppelkaka, som nu ligger i frysen tillsammans med vaniljbullar, hallongrottor och kolakakor - alltså fika till alla besök man kommer få inom kort.

Nu blir det till att sätta på fläkten på högsta nivå och därefter ska jag lägga mig och vila en stund.

Häpp