Du, jag och vår lilla Elsa

Åh, hej. Natten blev inte som tänkt, Elsa har haft magknip och hon har förtvivlat legat och sparkat och gnytt under större delen av natten. Det slutar aldrig skära i mitt mammahjärtat, då jag hör hennes ihållande smärta, stackars lilla älsklingen.

Nu har hon äntligen somnat och vad gör jag då !? Jo, inte lägger jag mig bredvid för att själv få lite sömn, nej, jag går upp i ottan för att passa på att få lite saker gjorda - det är konstigt vilka val man gör ibland, just nu skriker nämligen min kropp efter sömn. Aja.

Jag vet att magknip hos bebisar är vanligt och att det är en fas de har, men självklart försöker man hitta knep och knåp som hjälper den lilla magen på traven. Så, har ni några tips så får ni mer än gärna berätta dem för mig. Elsingen får redan magmassage, Semperdroppar, Minifom och rapsolja (en tsk i ersättning då och då) - vi kanske inte kan göra så mycket mer än så ...

God morgon.

Besöket gick fina fisken, då mammas lilla Elsing gått upp 400g (4300g) och hon har blivit 2,5cm längre (54,5) - stora tjejen nu. Hon följer bra med blicken och vi ska nu börja träna hennes lilla nacke varje dag.

Jag sitter just nu och matar henne och varje gång hon suger på flasknappen börjar hon fisa. Hon är festlig, min lilla docka.

Snart ska vi möta upp sis och Leo, vi fyra ska gå till momi och äta lunch. Mys. Elsa sa imorse att hon vill vara fin när hon ska hälsa på gammelmormor - hennes vilja är min lag, så ja, vad gör man inte för sitt barn !? 

Häpp

Idag "fyller" Elsa fyra veckor. Vart tar tiden vägen !? Det känns som det var igår vi kom hem från BB. I vilket fall så är det ren lycka jag känner när jag ligger och kollar på henne, hon är min absoluta mening med livet - garanterat, ingen tvivel om saken. Älskade lilla unge, mammas unge.

Så, idag bär det av mot bvc, för lite vägning och mätning. De har varit noga med vägning av Elsa från dag ett, då hon i början gick ner ganska mycket mer än 10% av födelsevikten, men nu har hon verkligen hunnit ikapp de rasade grammen. För tio dagar sedan vägde hon 3900g, så nu borde hon vara en 4kilosbebis (över 4 kilo). Spännande.



Ni ska bara veta hur spexig den här krukan är att kolla på ...

Frukost nu.

Ciao

Idag satt den här lilla tomten så fint och väntade på att kusinen skulle bli färdigmatad, innan det var dax att bege sig ut på promenix. Det är ju perfekt att bara kunna sätta henne i ett hörn sådär, tss ...

Elsingen




... som jag älskar henne, mitt lilla lilla hjärta.

Ciao

Jag har insett att det finns många olika typer av mammor och jag kan nu sätta in mig själv i ett fack, under rätt kategori - disträ mamma.

Ja, jag glömmer saker, jag tappar saker, jag säger fel saker, jag ... listan kan göras mil-lång. Gårdagens glömska tog dock priset. Efter att jag matat Elsa innan läggdags [hon är ett litet flaskbarn, då jag inte producerar tillräckligt med bröstmjölk), så började jag ana oråd. En liten bebis har ju förvånasvärt många uttryck och grimaser för sig och som förälder lär man sig vad som betyder vad, därför visste jag vad som skulle ske.

Splash - en kaskadspya över hela mig (en liten notis; mjölkersättningskräk luktar ungefär som vuxenkräk).

Ja, så till saken. När tiden är knapp och man har hundra saker i tankarna glömmer man lätt saker och ting, vilket jag också gjorde igår. Så, jag myste omkring i kräk-kläderna hela kvällen, utan att ens reflektera över den sura lukten som osade runtom mig. Imorse märkte jag, till råga på allt, att jag hade lagt in de stinkande kläderna i garderoben ...

Mm, disträ mamma var det va !?

Häpp

Nu är vi hemkomna från långpromenixen, men vi har också hunnit äta - båda två. Ja, det är inte alltid lätt att lyckas få i sig mat mitt på dagen mellan blöjbyte, skrik och annat bebisgöra, det finns ju så mycket annat som man måste fixa med när hönan sover.

Sicket gott höstväder det är idag, det är nästan så att man får dåligt samvete av att vara inne, så det kanske blir en till långpromenad - vem vet. Elsa invigde sin nya fina overall idag, men också sin nya fina röda mössa. Hon var så fin, så.


Min lilla Elsing


Kärran och jag


Lilla Leo (min söta systerson)



Mamma Mia (sis) och slarvan

Nu blir det en kopp kaffe för min del.

Häpp

Ett litet god morgon från oss här på Hägern.

Jag känner mig hyfsat utvilad idag, då Elsa har sovit två hela nätter nu (a la 8 timmar). Visst, det kan ändras fort, men vi tackar och tar mer än gärna emot ett par extra timmars nattsömn. Att jag vaknar ett gäng gånger under natten, enbart för att kolla så att hon säkert andas och är vid liv, hör inte till saken - det gör ju jag ändå. Nej, nu hoppas vi på att hon fortsätter vara en liten natt-trötter ett tag till framöver. Fast - som den oroliga mamman jag är, så måste jag ju höra efter på bvc om det är okej för en sådan liten att sova så länge. Frågorna tar aldrig slut ...

Nu ska den här sovande lillan sessan få lite mat, sen blir det promenix med sis och Leo.




Ciao

Ja, då var det la dax för mig att uppdatera här, det var ju ett tag sedan sist. Jag har helt enkelt levt mammalivet till fullo och lillan har såklart allt mitt fokus - vilket innebär massa mys. Det har självklart också blivit en hel del besök, både av familj och vänner, så det har varit fulla muggar från dag ett här hemma.

Jag ska snart skriva ner någon form av förlossningsberättelse, men då Elsa lyckas vakna varje gång jag sätter mig ner vid datorn så får det bli när det blir (en mening som används en hel del just nu). 

Vår lilla höna är nu 3 veckor och fyra dagar gammal och vi börjar nu inse hur fort tiden kommer gå. Snart kommer Elsingen behöva femton ljus i tårtan, vilja hänga ute sent om kvällarna och hon kommer antagligen bara ha pojkar i tankarna - stackars pappen, han börjar redan känna oro inför det sistnämnda. Phu. Nej, nu ska vi försöka leva i nuet och bara njuta av vår lilla skatt och alla hennes mysiga egenskapar - hon är den absolut finaste.

Ett litet bildregn på vår lilla lycka.

















Fortsättning följer inom kort ...

Ciao

Tobias och jag känner fortfarande att vi lever i en härlig (dock overklig) liten bubbla, men vi börjar sakta men säkert hinna ifatt livet utanför och det är en riktigt mysig känsla att inse att vi faktiskt är en liten familj på tre nu. Galet underbart.

Det har inte blivit något bloggande från min sida på senaste, som ni kanske har märkt, men jag ska snart ta tag i skriveriet på riktigt. Plikten kallar nu - en hungrig liten Elsa vill ha mat.



Nybadad.

Ciao

Egentligen har jag inte kommit tillbaka till verkligheten ännu, jag svävar omkring i ett moln av bebismys, men lite bilder på vår lilla älskling ska ni allt få. Hon är helt underbart fin och det är verkligen svårt att slita blicken från henne. Jag kan säga som så att jag aldrig tidigare upplevt en sådan lycka som jag gör nu - jag är mamma till världens finaste skatt, Elsa.









Jag skulle kunna fortsätta detta bildspel i all evighet, men nu ska jag gå in till sovrummet för att titta till mina två älsklingar som fortfarande ligger och myser i sängen. Min lilla familj. Galet.

Tack så jättemycket för alla grattis vi har fått, det värmer.

Ciao

Eftersom Jonna just nu har fullt upp med att beundra sitt lilla nyfödda underverk på BB
så har jag i egenskap av nybliven moster fått äran att berätta för alla hennes bloggläsare
att Elsa äntligen är här. 
 
kl 07.56 idag föddes Elsa Matilda och vägde 3860 g till sina 50 cm.
Hon har massor med mörkt hår på huvudet och är
enligt Jonna och Tobias det sötaste dom sett.

Hela den lilla familjen mår bra även om dom är rejält trötta,
dom väntar just nu på att få ett rum för det var tydligen helt fullbelagt på BB.

Jonna kommer med all säkerhet att berätta allt om förlossningen och BB-vistelsen
så fort hon kommer hem till datorn igen.



Mia, mycket stolt moster

En kort uppdatering från oss kanske skulle sitta på sin plats.

Jag har haft värkar/sammandragningar hela dagen och de blir bara kraftigare och kraftigare. Så fort man tror att de börjar bli regelbundna sker en förändring och de blir åter oregelbunda. Det har pendlat mellan 5-9 minuter mellan varje värk och just nu ligger det på 6 minuter. Förhoppningsvis kommer det igång snart. Hoppas.

... fortsättning följer.

Häpp

... händer det något. Jag har sovit förvånadsvärt bra inatt, men jag har vaknat och reagerat på en del sammandragningar som jag har haft. Tidigare i morse låg jag och kände efter om de var regelbundna och det var de mer eller mindre. Jag började självklart hoppas på att lillan började göra sig redo för utgång, till slut lyckades jag i alla fall somna om. Precis innan Tobias åkte till jobbet började jag känna en del molvärk i ryggen och i ljumskarna. Hmm, blött i trosan !? Japp, en blödning och lite annan vätska (för mycket info för vissa kanske, ledsen för det). Jag ringde upp till förlossningen och barnmorskan som svarade sa ganska snabbt att "det förhoppningsvis sätter igång rejält snart" och jag hoppas så innerligt att hon har rätt.

Åter igen - äntligen händer det något.

Nu blir det frukost för min del, men jag kan inte undgå att känna ett litet pirr i magen. Spännande det här.

Ciao

Jag kräks på det här nu, kräks kräks kräks. Jag vet och förstår att det är många utav er som nu tänker "det är inte många dagar kvar, så bit ihop" - nej, det är inte många dagar kvar, men det spelar ingen roll. Just nu känns en vecka som en månad, en dag som en vecka, en timma som en dag, en minut som en timma ...

Det är heller inte så att man kan fokusera på något annat än den lilla tösen och hennes envishet till att inte komma ut, utan det spinner i huvudet konstant och då menar jag även på natten. Just nu tror jag att jag sover så fruktansvärt dåligt pga. alla tankar som far runt. Ja, ryggvärken den kan jag ta, likaså den där magen som är i vägen hela tiden, att behöva springa och kissa var och varannan minut är heller inget som stör - nej, det är den här väntan som ligger och gnyr i min själ.

Lilla, lilla elsing, gör din mamma och pappa glada och kom ut. Vi längtar ju något så otroligt på att få träffa dig, du ska bara veta vilken lycka vi känner.

Häpp

Dagens barnmorskebesök innebar gråt och snörvel (från min sida såklart), men också fina ord från min barnmorska. Hon förstår verkligen varför jag mår som jag gör just nu och hon försöker hela tiden peppa mig så gott det går.

På fredag har vi tid på sjukhuset för överburenhetskontroll och förhoppningsvis är tappen då tillräckligt mogen för igångsättning (självklart vill jag helst att det ska komma igång självmant, helst nu). Ewa (bm) tror att Elsa kommer att vara ute senast måndag nästa vecka och i era öron låter kanske en vecka som en ganska kort tid, men i våra öron låter det som en evighet. Jag börjar dock inse att jag inte alltid kommer att gå runt med den här kulan på magen, så en gnutta ljus i tunneln ser jag allt ... om än väldigt lite.

Ciao
  

... BF+11.

Idag är jag sådär fruktansvärt trött, mina ögon känns alldeles svullna och det trots att jag har sovit hyfsat bra inatt. Barnmorskebesök idag och som jag skrev igår så känns det lite avigt, jag som inte skulle gå över tiden med 1 dag har plötsligt (så plötsligt är det dock inte) gått över 11 dagar - tji fick jag. Det finns ännu inget som tyder på att förlossningen ska sätta igång inom kort, men ja, man vet ju aldrig och det är den tanken jag lever på just nu.

Depp, depp och åter depp.

Kaffe nu.

Ciao

Haha, loggade in på bloggen och såg att Lina hade kommenterat mitt senaste inlägg och eftersom det senaste inlägget skrevs igårkväll trodde hon givetvis att vi äntligen fått en liten bebis. Innan jag skådade Linas avtryck här gick jag in på hennes blogg för att kolla om hon hade gjort någon uppdatering, men icke, så självklart började ju jag tro att hennes lilla bebis bestämt sig för att komma ut. Där gick vi om varandra, Lina. Nej, du och jag har ju planerat dejt på BB och så får det väl bli, eller !?

Idag har vi flängt runt lite överallt, herrn och jag, vilket resulterade i en ny höstjacka för min del (slänger upp en bild senare). Lillan fick sig lite smågrejer till sitt fotoalbum, så den enda som inte kom hem med något var ju Tobias, stackars, för det var egentligen han som var ute på jakt.

Nej, någon bebis har det ju ännu inte blivit, så i morgon bär det av för en träff med barnmorskan ... igen. Det känns riktigt avigt att behöva gå dit, då jag då kommer befinna mig 11 dagar över beräknat - inte kul alls. När är det vår tur egentligen !?

Häpp

... jag är så jävla trött på det här nu.

Jag hade hoppats på att dagens fångst skulle innebära en bebis, men icke sa nicke, istället blev det ett gäng loppisgrejer. Ja, det blev ju en loppisrunda imorse och det blev en ganska lyckad sådan för den delen, jag fick med mig lite av varje hem.



Ett gammalt träskåp, som jag slipade och målade om på förmiddagen.



Tre skålar



Jag som älskar gamla marmelad - och syltburkar kunde inte motså dessa tre pjäser.

Nu ska vi ut och promenera en sväng och förhoppningsvis förstår Elsa piken ...

Ciao

Jag som skulle ta det lungt idag har flängt runt här hemma som aldrig förr, skrubbat och fejat. Nu är det i alla fall väldigt rent och fint här. Nu ska vi snart iväg på kräftskiva och det är tur att det finns annat att äta än kräftor, för varken Tobias eller jag är så värst förtjusta i det - en räcker gott och väl.

Vi är ett steg närmare vår dotter, det är i alla fall vad min kropp säger till mig. Nu håller vi bara tummarna för att det ska fortsätta, för jag orkar inte bli besviken ännu en gång. Elsa, kom ut ... nu.

Trevlig kväll.

Ciao