Elsingen, kom ut.
Den här väntan och ovissheten tär på mig och mitt psyke. Jag har slutet att lägga någon större vikt vid nya känningar, då de inte resulterar i något mer än falska förhoppningar. Jag kan med handen på hjärtan säga att jag vaknar upp med en klump besvikelse i halsen varje morgon, just för att kroppen inte ger mig några som helst signaler på att förlossningen är nära.
Jag drar täcket över huvudet nu och hoppas på att lillan ska bli mörkrädd och bestämmer sig för att komma ut, fy, vilket hemsk mamma jag är.
Jag må låta bitter, men innerst inne vet jag ju vad som faktiskt väntar oss inom kort - en liten goding, vid namn Elsa.
Ciao
Hjärtat då...
Om det är till någon tröst så började värkarna med Gry helt utan förvarning. Kände ingenting på dagen, sen när jag sovit 1h på natten satte värkarna igång.
Trodde man skulle känna av massa tecken, men inte jag.
Därför vaknar jag numera också med besvikelse i bröstet varje morgon... I alla fall de senaste dagarna...
Massa pussar och kramar!!!
Jag vet precis hur det är, gick 9 dagar över tiden med min dotter och de var de värsta dagarna i mitt liv.. Håll ut!!
Kom ut snart, bebis! :)
Åhh, känner så igen mig i den där frustrationen. Överanalyserade också minsta lilla känning, bara för att ständigt bli besviken. Men, samma morgon som Elliot föddes kände jag ingenting... så vem vet, ditt pyre kan ju i stort sett komma närsomhelst :)
Ja, jag känner mig snuvad på mållinjen, verkligen. Känner mig heldeprimerad och bara gråter. Dock är det ju någonting som händer eftersom det kommer massa brunt och rött slem och lite molvärk än, men ändå. De aggresiva värkarna kommer inte alls lika tätt längre :( Satan!
Mer tur åt oss och våra tjejjor nu tycker jag!!
