Du, jag och vår lilla Elsa

Jag kräks på det här nu, kräks kräks kräks. Jag vet och förstår att det är många utav er som nu tänker "det är inte många dagar kvar, så bit ihop" - nej, det är inte många dagar kvar, men det spelar ingen roll. Just nu känns en vecka som en månad, en dag som en vecka, en timma som en dag, en minut som en timma ...

Det är heller inte så att man kan fokusera på något annat än den lilla tösen och hennes envishet till att inte komma ut, utan det spinner i huvudet konstant och då menar jag även på natten. Just nu tror jag att jag sover så fruktansvärt dåligt pga. alla tankar som far runt. Ja, ryggvärken den kan jag ta, likaså den där magen som är i vägen hela tiden, att behöva springa och kissa var och varannan minut är heller inget som stör - nej, det är den här väntan som ligger och gnyr i min själ.

Lilla, lilla elsing, gör din mamma och pappa glada och kom ut. Vi längtar ju något så otroligt på att få träffa dig, du ska bara veta vilken lycka vi känner.

Häpp

Dagens barnmorskebesök innebar gråt och snörvel (från min sida såklart), men också fina ord från min barnmorska. Hon förstår verkligen varför jag mår som jag gör just nu och hon försöker hela tiden peppa mig så gott det går.

På fredag har vi tid på sjukhuset för överburenhetskontroll och förhoppningsvis är tappen då tillräckligt mogen för igångsättning (självklart vill jag helst att det ska komma igång självmant, helst nu). Ewa (bm) tror att Elsa kommer att vara ute senast måndag nästa vecka och i era öron låter kanske en vecka som en ganska kort tid, men i våra öron låter det som en evighet. Jag börjar dock inse att jag inte alltid kommer att gå runt med den här kulan på magen, så en gnutta ljus i tunneln ser jag allt ... om än väldigt lite.

Ciao
  

... BF+11.

Idag är jag sådär fruktansvärt trött, mina ögon känns alldeles svullna och det trots att jag har sovit hyfsat bra inatt. Barnmorskebesök idag och som jag skrev igår så känns det lite avigt, jag som inte skulle gå över tiden med 1 dag har plötsligt (så plötsligt är det dock inte) gått över 11 dagar - tji fick jag. Det finns ännu inget som tyder på att förlossningen ska sätta igång inom kort, men ja, man vet ju aldrig och det är den tanken jag lever på just nu.

Depp, depp och åter depp.

Kaffe nu.

Ciao

Haha, loggade in på bloggen och såg att Lina hade kommenterat mitt senaste inlägg och eftersom det senaste inlägget skrevs igårkväll trodde hon givetvis att vi äntligen fått en liten bebis. Innan jag skådade Linas avtryck här gick jag in på hennes blogg för att kolla om hon hade gjort någon uppdatering, men icke, så självklart började ju jag tro att hennes lilla bebis bestämt sig för att komma ut. Där gick vi om varandra, Lina. Nej, du och jag har ju planerat dejt på BB och så får det väl bli, eller !?

Idag har vi flängt runt lite överallt, herrn och jag, vilket resulterade i en ny höstjacka för min del (slänger upp en bild senare). Lillan fick sig lite smågrejer till sitt fotoalbum, så den enda som inte kom hem med något var ju Tobias, stackars, för det var egentligen han som var ute på jakt.

Nej, någon bebis har det ju ännu inte blivit, så i morgon bär det av för en träff med barnmorskan ... igen. Det känns riktigt avigt att behöva gå dit, då jag då kommer befinna mig 11 dagar över beräknat - inte kul alls. När är det vår tur egentligen !?

Häpp

... jag är så jävla trött på det här nu.

Jag hade hoppats på att dagens fångst skulle innebära en bebis, men icke sa nicke, istället blev det ett gäng loppisgrejer. Ja, det blev ju en loppisrunda imorse och det blev en ganska lyckad sådan för den delen, jag fick med mig lite av varje hem.



Ett gammalt träskåp, som jag slipade och målade om på förmiddagen.



Tre skålar



Jag som älskar gamla marmelad - och syltburkar kunde inte motså dessa tre pjäser.

Nu ska vi ut och promenera en sväng och förhoppningsvis förstår Elsa piken ...

Ciao

Jag som skulle ta det lungt idag har flängt runt här hemma som aldrig förr, skrubbat och fejat. Nu är det i alla fall väldigt rent och fint här. Nu ska vi snart iväg på kräftskiva och det är tur att det finns annat att äta än kräftor, för varken Tobias eller jag är så värst förtjusta i det - en räcker gott och väl.

Vi är ett steg närmare vår dotter, det är i alla fall vad min kropp säger till mig. Nu håller vi bara tummarna för att det ska fortsätta, för jag orkar inte bli besviken ännu en gång. Elsa, kom ut ... nu.

Trevlig kväll.

Ciao

Oj, vilken chock att komma upp imorse och kolla sig i spegeln. Ni vet, när man är sådär yrvaken - första tanken var "vad har hänt med mitt hår?". Förhoppningsvis kommer den biten kännas lite bättre när jag får chansen att fixa till det själv, men nöjd kommer jag nog inte känna mig på ett bra tag (det är bara att bita ihop). Tack för era kommentarer i inlägget under, det fick mig att pusta ut lite i alla fall.

På bebisfronten är det inga nyheter att förtälja, heller inga nya känningar. Innan jag fick i mig frukost mådde jag fruktansvärt illa, men förutom det mår jag som jag brukar göra, tror jag. När ska det egentligen ta fart och hända något !? Vi väntar och väntar och väntar - men icke.

Aja.

Ciao

Idag kände jag helt plötsligt att jag måste ha en förändring, egentligen behövde jag väl något som skulle kunna avleda mig från alla dessa förlossningstankar som spinner i huvudet dygnet runt (som för övrigt inte verkar bli något mer än just tankar), så jag ringde frisören och fick mig en klipptid. Min ordinarie klipptjej var dock ej ledig, så jag fick nöja mig med en annan tjej som jobbar där och ja, det gör jag aldrig om.

Jag bad om axellångt hår och det skulle helst vara lite småflikigt i topparna. Grejen var ju den att jag ville ha en snygg, men ändå smidig frilla (att kunna ha tofs var ett måste). Vad fick jag !? Jo, drygt 7 cm kortare än tänkt, alldeles rundat nertill och svårt att få upp i en tofs. Nöjd !? Inte alls, nej nej. Jag vet ju att det växer ut ganska fort, plus att jag kommer känna mig hyfsad nöjd inom ett par månader, men jag gick ju dit för att få något att bli glad över NU.



Aja, ännu en grej att deppa över. Kul tjej, den där Jonna.

Häpp

Här kommer ett gäng bilder på hur stolarna blev efter lite Jonnafix. Det är kul att hitta lite större tygbitar på loppis, sådana som man faktiskt kan använda sig utav. Det brukar ju vara så att de fina tygerna bara finns som spill, så jag är kalasnöjd med mitt fynd - 20 kr. 



  
Den ljusgrå stolen till höger är också ett nytt fynd (eller ja, ett gammalt fynd, men ändå ny ... för mig).


  
Här ser ni även fyra koppar som fick följa med mig hem från min lilla loppisrunda. Jag fyndade två skålar med samma motiv för drygt ett halvår sedan, så jag var ju liksom tvungen att köpa dessa när jag fick syn på dem i förrgår. Jag tror att jag betalade, hmm, en tjuga för alla fyra.

Häpp

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle behöva skriva detta, tji fick jag - en vecka över tiden, BF+7. Jag känner inte alls att något är på G, men vi har i alla fall fått en tid till läkaren nästa torsdag och förhoppningsvis blir det datumet ett slags skrämseldatum - lillan ska ut innan dess.

Frågan är vad jag ska orka hitta på idag !? Hmm, jag kanske ska ta och besöka min lilla systerson, Leo, som för övrigt har börjat få lite ont i magen. Stackarn. Sen blir det nog väldigt lugnt, jag har liksom ingen lust till att hitta på saker, men ändå vill jag ju att tiden ska gå (de två sakerna går inte riktigt ihop).

Aja.

Ciao
 

Jag känner mig lite smådepp nu ikväll, men det kanske inte är så konstigt - en kompott av att gå på övertid och en faslig trötthet. Det sistnämnda beror nog mest på att jag inte har fått min dagliga dos av sömn, jag börjar faktiskt förstå dem som tar en power nap mitt på dagen. 

Annars har det varit en väldigt lugn dag för min del, ja, som alla andra dagar just nu. Jag var och köpte lite blommor i förmiddags, det har nämligen varit tomt på växter i våra fönster ett tag (våra katter älskar grönt). Jag var även och köpte lite tyg på Kupan och därefter åkte jag hem och klädde om ett par stolar (slänger upp ett gäng bilder på dem senare, eller i morgon). Ja, det är la sådant jag sysslar med nu - jag älskar ju att gå här hemma och småpyssla, fixa och trixa med både färg och form.

Snart kommer vi in i en sådan där mysig höstperiod (favoriten) och det innebär ju att det vankas loppisrundor för min del - onsdagar och lördagar - då får Elsingen och hennes pappa lite mystid på tu man hand. 

Nu ska vi äta tacos och därefter ska jag lyfta på locket till vår godisgömma, jag känner att jag är värd lite sött ikväll.

Trevlig kväll, allihopa.

Häpp

Den här väntan och ovissheten tär på mig och mitt psyke. Jag har slutet att lägga någon större vikt vid nya känningar, då de inte resulterar i något mer än falska förhoppningar. Jag kan med handen på hjärtan säga att jag vaknar upp med en klump besvikelse i halsen varje morgon, just för att kroppen inte ger mig några som helst signaler på att förlossningen är nära. 

Jag drar täcket över huvudet nu och hoppas på att lillan ska bli mörkrädd och bestämmer sig för att komma ut, fy, vilket hemsk mamma jag är.

Jag må låta bitter, men innerst inne vet jag ju vad som faktiskt väntar oss inom kort - en liten goding, vid namn Elsa.

Ciao

... en ny dag, ännu en dag.

När kommer du ut, min lilla lilla älskling !?

Ja, här har inget nytt hänt. Besöket igår hos barnmorskan gick som det brukar, bara bra. Lillans hjärtljud lät bra, proverna såg ut som de skulle och ja, det är bara den där lilla bebisen som ska ta och bestämma sig för att "nu vill jag träffa mamma och pappa".

Ewa (barnmorskan) bokade in ett nytt besök på måndag, men hon vill egentligen inte se mig där igen, inte fören på efterkontrollen längre fram. Jag tror faktiskt att jag gör som hon säger och föder innan dess, för så jäkla kul är det inte att gå på övertid ...

Häpp

... förlåt. Jag hade tänkt slänga in ett inlägg igår på morgonen, men den där orken har man inte alltid, så jag lät det vara. Jag har alltså inte blivit mamma ännu, nej, jag antar att jag får vänta ett gäng dagar till. Nu börjar det faktiskt bli psykiskt jobbigt att inte veta när det är dax (eller ja, det lär jag ju känna, men ni förstår nog vad jag menar).

Fjärde dagen över det beräknade datumet idag och jag känner mig som vanligt (gravid-vanligt alltså). Igår hade jag en hel del molvärk i magen, men det gick över på kvällen och då fick jag istället försöka somna med magknip. Om man bara kunde få någon slags hint, men icke.

Idag ska jag i alla fall till barnmorskan, vilket jag hade hoppats på att jag skulle slippa. Det är tur att jag tycker om henne så mycket, för annars hade jag inte velat gå dit alls.

Jag börjar faktiskt tro att jag är en av dem som får gå till maxdagarna, att jag är en av dem som tillslut blir igångsatta. Jag är ledsen att jag låter så jäkla bitter, jag vet ju att lillan fortfarande har en chans att komma ut av sig själv, men jag kan inte hjälpa hur jag känner. Jag är trött, väldigt trött.

Häpp

Lillan är sjövild och jag har ont i svanken, det riktigt moler och har sig. Annars tar vi det lugnt här hemma, vi ligger och jäser i soffan efter att ha ätit kvällsmat - Tobias slängde ihop en riktigt god paj (han kan han). Mmm. Nej, nu ska jag fortsätta med vår lördagkväll.

Ciao
 

... och min namnsdag (Jonnadagen)

Natten har varit lugn, väldigt lugn, för lugn. Jag har vaknat en hel del, men jag antar att det mest berott på att jag har velat kolla läget med mig själv och mitt tillstånd - där är det dock ingen förändring. Det enda jag har känt av inatt är ett gäng kraftiga sammandragningar, men inga smärtsamma sådana. Aja, det kan gå fort, så vi får väl se vad som händer, om det händer något vill säga. Jag håller tummarna och jag hoppas att ni gör det för min skull också !? Jag vill ju så gärna träffa lillan nu.

God morgon, förresten.
  

Den här lilla godingen har jag gosat med hela förmiddagen, det är ju liksom min uppgift som moster. På denna bilden är han dock bara ett par dagar gammal. Han är ju en stor kille nu, snart tre veckor (oj, vad tiden går fort). Frågan är om Elsa kommer att se ut som en liten myra bredvid honom !?  



Leo och jag

Jag vaknade imorse och jag kände mig för en gång skull utvilad (mer än tidigare i alla fall). Jag har sovit hyfsat bra, visst har jag vaknat en hel del, men det där med att ligga och vrida och vända på sig har faktiskt inte existerat alls och det beror nog på att det är svalar ute nu - den där jäkla värmen som har varit alltså ... 

När det kommer till lillan så har hon varit igång ganska rejält inatt, svängt på rumpan både till höger och vänster. Vi låg och kollade på ultraljudsbilden från vecka 26 igår och man kan ju inte annat än att le - vår lilla sötsak. Galet. I vilket fall känner jag mindre "krämpor" nu än vad jag tidigare har gjort, eller så är det så att jag helt enkelt gett upp det här med att försöka känna av alla "tecken", för oj, vad mycket energi det tar att känna efter. Jag inser nu att vi går på övertid och att den lilla kommer när hon kommer (det tar emot att skriva, ska ni veta).

Idag blir det ett besök hos momi, tänk, hon kommer vara 91 år äldre än Elsa. Det är många år det. Förresten, jag tror inte att jag har nämnt att det är från momi som namnet Elsa kommer ifrån, men det är det. Lillan har alltså fått sin gammelmormors förnamn till sitt, ni ska bara veta hur glad momi blev när hon fick höra det - "stora Elsa och lilla Elsa".

Jag ska nog ta en sväng om lilla Leo också, tänk vad man kan bli beroende av en liten bebis. Förresten, igår fick jag ett brev på posten och jag visste direkt vem det var ifrån. När jag öppnade det fann jag först en liten lapp, med en väldigt fin text på, därefter plockade jag upp ett vykort med massa hjärtan i olika färger och former  ("endast två hjärtan är lika" stod det på). Min käre vän Sigrid gav mig ett mysigt tidsfördriv nu i väntans tider - att leta hjärtan. Hon tänker på allt, den där tjejen. Tack, vännen. 

See you.

Du är på dag 280 av 280. (100%).

Efter en hel del Leo-gos vandrade jag hemåt för lite lunch med herrn. Därefter slängde jag ihop de där kärleksmumsen. Mmm. Självklart blev det extra mycket glasyr (läs dubbelt), jag är ju en sådan där gottegris.



Jag ska försöka att inte ta varje liten förändring som ett tecken på att något är på G, men det är svårare än vad man tror. Aja. Jag har i alla fall fått någon ny slags magvärk, som strålar bak mot ryggen, så vi får väl se vad som händer. Antagligen är det inget, men ja ... som sagt ... tecken, tecken, tecken ...

Jag blir galen på mig själv.

Häpp

Hmm, inatt blev det inte många tinmars sömn, max fyra. Det där med att ligga och vrida och vända på sig har blivit en vana för min del, så det är tur att jag tillåter mig själv att sova en sväng på dagen istället. När det kommer till "känner du något annorlunda?", så kan jag idag svara att njaa, jag tror inte det, inte mer än vad jag tidigare har gjort (och det är ju inget som är annorlunda längre).

I och med att detta är en gravidblogg, så antar jag att jag får skriva om det som kan anses stötande för en del (för det finns en hel del sådant i en graviditet, kan jag lova), så jag gör det. Igår kom en liten del av slemmisen ut och jag tror aldrig att jag kommer bli lika glad över att se något slemmigt på toapappret igen. Nu hoppas jag bara att resten ska komma ut också. Jag vet ju att den kan återbildas, men i och med att vi har beräknat datum i morgon så känns det inte som om den kommer göra det. "Kul" att det händer något i allaf alla fall ...  

Inatt låg jag och fundera på att även om lillan inte kommer ut just nu, så är det faktiskt inte lång tid kvar till det att vi faktiskt får träffa henne - inom dryga fjorton dagar är hon här hos oss.

Det blir en stilla dag idag. Jag ska nog gå bort till sis och pussa lite på Leo och sen ska jag hem för att baka lite kärleksmums (ett farligt bakverk att ha i frysen, ojoj).

Ciao

Min mage är helt ur balans och jag känner fortfarande molvärk lite överallt. Jag är verkligen less på det här nu, det finns liksom inget roligt med att bara gå och vänta och vänta. Tålamod i all ära, men det finns ta mig tusan en gräns där också.

"Hon kommer när hon kommer" - yeah yeah.

Häpp

Ja, ibland kan man liksom inte motså vissa plagg - exakt så kände jag när jag fick skåda denna overall på Lindex.

Igårkväll började jag faktiskt tro att något var på G, för det molade och drog lite över allt - i ryggen, i magen och ner mot rumpan (låter skumt, men ja, så kändes det). Dessutom var min mage helt ur balans, så vi får väl se vad som händer. Jag har fortfarande dessa känningar, de ökar i intensitet för att sedan släppa och bli lite mildare. Det känns som om kroppen jobbar inför något och jag hoppas ju självklart att det är inför den kommande förlossningen - spännande minst sagt.

Äh, lillan, ska du inte ta och komma ut nu !?

Ciao

Det här med att vara gravid är en konstig grej egentligen. Ena stunden kan man känna sig fullkomligt nere, man kan må så illa att man måste ta en sväng om toaletten och därefter känna sig så trött så att ögonen sviker - en halvtimma senare kan man plötsligt känna sig hyffsat pigg, lagom glad och man kan ha ett otroligt stort sötsug. Ja, exakt så har min dag varit idag. Phu, nu är jag dock tillbaka på det förstnämnda, minus illamåendet (som tur är).

Oftast när jag är lite sådär smådepp plockar jag antingen fram städhandskarna eller så drar jag på mig förklädet, idag blev det både och. Jag knåpade ihop en enkel äppelkaka, som nu ligger i frysen tillsammans med vaniljbullar, hallongrottor och kolakakor - alltså fika till alla besök man kommer få inom kort.

Nu blir det till att sätta på fläkten på högsta nivå och därefter ska jag lägga mig och vila en stund.

Häpp

Det blev visst ingen uppdatering från min sida igår, istället blev det pannkakor hemma hos Tobias föräldrar. Både mysigt och gott. Besöket hos barnmorskan gick som det skulle och alla värden såg bra ut. Hon förvånas fortfarande över mitt höga hb-värde (133 igår) och hon kan inte riktigt förstå att det kan ligga så högt utan järntabletter - vi har bra järnvärden i vår familj.

Lillans hjärtljud låg på 145 igår, ett helt underbart ljud. Tänk, vi har sju dagar kvar till beräknat och förhoppningsvis slipper jag gå över tiden, snart får vi alltså träffa vår lilla tös. Galet. Jag har sagt det innan, men jag säger det igen - vi är redo. BB-väskan är packad, sen ett par veckor tillbaka, det enda som saknas däri är något drickbart och det är ju lätt fixat.

Kunde det inte ha regnat idag igen !? Jag hyser fortfarande agg gentemot värme, det gör både jag och mina två svullna fötter. Så, jag hoppas på sämre väder i morgon.

Ciao
 

Morrn. Kvart över åtta ska vi till vår ordinarie (äntligen) barnmorskan Ewa och kolla läget. Egentligen vill hon bara säga hej innan lillan ploppar ut och antagligen hinner vi träffas en gång till innan det faktiskt händer (hoppas inte), men man vet ju aldrig. Det ska i alla fall bli både skönt och kul att träffa henne igen och det ska framförallt bli skönt att slippa den där lustiga barnmorskan som har jobbat i hennes ställe nu en månad - en riktigt underlig dam.

Det har inte blivit så mycket sömn för mig denna natten, det har molat och grejat i både rygg och mage och när man precis hittar ett okej sovläge, ja, då behöver man gå upp för att kissa - tillbaka på ruta ett.

Nu har jag slängt i mig lite frukost och jag ska snart gå in och pussa liv i herrn. Det blev inget mys med Leo igår, så idag får jag nog ta en sväng bort till sis och snosa lite systerson, som för övrigt redan är 9 dagar gammal - var tusan tar all tid vägen !?

Ciao
 

Nu tror jag att jag har bestämt mig för vilka skor jag ska satsa på till hösten - en brun skinnkänga. Jag har försökt prova dem, men det är lite svårt nu när fötterna är svullna som, ja, jag vet inte vad ... Jag får helt enkelt vänta och se. 



Din sko
799 kr

Ingen bebis ännu, men en hel del molvärk och det känns ju lite positivt. Visst, det kan man ha i veckor innan, men alla krämpor som är nya är för mig nu välkomna. Det känns som om tiden går fortare när jag har något att fokusera på.

Idag är det den 10:e och beräknat födelsedatum för lillan är den 19:e - 9 dagar kvar ... Okej, man kanske inte ska stirra sig blind på just ett datum, men att tänka "ja, hon kommer någon gång i augusti-september" skulle inte funka alls för oss. Det är dock klart att vi tänker plus minus några dagar. 

Idag ligger jag i soffan med magvärk (molvärk och vanligt magont) och här kommer jag nog ligga ett par timmar. Jag ska försöka mig på lite sömn också, då Charlie har börjat kraffsa på sovrumsdörren igen och det innebär att man är vaken en hel del på natten. Phu.

Aja, ha en fin dag, allihopa.

Häpp

Okej, jag ger mig, lillan får komma när hon kommer - jag ska bara följa strömmen härdanefter. Jag har märkt att det går åt så otroligt mycket energi när man håller tummarna hela tiden och när man hoppas på att något ska hända. Jag har aldrig läst om en kvinna som har fått förbli gravid, nej, ut kommer ju bebisarna alltid - den stora frågan är bara 'när' !?  

På dagens schema finns inte mycket inplanerat, i stort sett bara 'snosa bebis' (Leo) och det är ju något jag skulle kunna tänka mig att göra hela dagen lång. Mys.

Förresten, jag tänkte bara visa två plagg som jag vet att en höstig lillan skulle vilja ha.

HM



Ciao

Jag trivs inte att vara bland folk nuförtiden och det beror på att jag inte trivs med mig själv just nu - jag har så svullna ben och fötter, jag känner mig mer eller mindre som en elefant. Så, idag tog vi en snabblunch på Getöns restaurang och fortsatte sedan inåt landet för att trava lite i bokskogen, det blev dessutom lite "spring" i den långa långa trappan som finns där (vi får väl se om det ger resultat). Nu är jag dock helt slut, så det får bli en kall dusch och därefter soffhäng.

Jag kan ju tillägga att jag har fått mer och mer sammandragningar/förvärkar, men äsch, jag vill ju ha the real stuff. Ge mig lite riktiga värkar, lite förhoppningar att något faktiskt är på G.

Häpp
 

Tyvärr, jag är fortfarande hemma och inte inne på förlossningen, men man vet aldrig var som händer inatt (jag drömmer mig bort). Mitt ickebloggande beror på en blandning av trötthet, depp och nyfödd systerson. Leo, denna lilla sötsak - jag skulle kunna äta upp honom på direkten. Det är svårt att förstå att vi också ska få en sådan liten groda snart, helt ofattbart faktiskt. Jag kommer åka förbi sis varje dag och snosa lite bebis, ja, tills det att lillan inser att det är hennes tur att komma ut till världen. Snart. Kanske ... nu !? 

Nu blir det en kopp hallonbladste för min del.

Ciao

Nu är han här, min systerson - Leo.
Den 2 augusti klockan 14.11 kom han ut.
49 cm
3525 g

Han är helt underbart fin.

Jag ska ta mig tusan prova allt - allt, allt, allt. Vår lilla stumperumpa ska ut ur magen snart och det med basta. Jag vet att det är bebisen som bestämmer när den är redo för att ploppa, men medans vi går och väntar på det ska jag underhålla mig med hallonbladste (kanske mer för efterläkning, men skit samma), kanel, nejlikor, promenader, trappspring - you name it. Inget lär få vårt lilla hjärta att komma ut tidigare, men förhoppningsvis kommer dagarna gå lite fortare.

...
    

Det knäpper i min mage, alltså från min mage. Lustigt, men sant. Det låter som när man knäpper två naglar mot varandra och det låter hyfsat högt ändå. Jag googlade det och det verkar vara vanligt i slutet av graviditeten, så ja, knäpp på bara.

Förresten, jag har bestämt mig - jag ska vara gravid i högst två veckor till, inte mer, det orkar jag inte. Jag är färdig för den här gången och det tror jag att lillan är också (varje kväll försöker vi intala henne detta). 

Ciao