Du, jag och vår lilla Elsa

Det är ju alltid så mysigt när helgen kommer, då man vet att familjen har all tid i världen för varandra, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Under hela förra veckan kände jag mig helkonstig i kroppen, men jag struntade väl mest i de där känslorna och bara fortsatte som vanligt. Tji fick jag, då jag natten till i lördags vaknade av att jag var tvungen att springa och spy. Jag mådde inte särskilt illa, det var mer kroppen som sa till mig att något var fel. Jag somnade därefter om och vaknade sedan tidigt på morgonen och kände mig något så fruktansvärt trött (obeskrivligt trött), jag kände mig verkligen helt jäkla matt i kroppen - både i själ och leder. Jag orkade inte hålla upp mig egen kropp, vilket kändes otroligt obehagligt. En dusch brukar ju alltid göra så att man känner sig en aningens piggare, men för mig blev det istället tvärtom, jag orkade nämligen inte ens stänga av vatten och blev istället sittandes där på kaklet. Fy. Till slut sa Tobias åt mig att gå och lägga mig, vilket antagligen var det bästa jag kunde göra, då jag sov från tidig förmiddag fram till sen eftermiddag och trots den långa sovtiden vaknade jag lika trött. Jag känner mig fortfarande helt matt i kroppen och jag blir yr så fort jag ställer mig upp, så det kommer nog ta ett par dagar innan jag hinner ifatt min egen kropp. Jag inser nu hur viktigt det faktiskt är med en jämn och god sömn, men vad ska man göra när man har en liten som inte förstår detta !? 

En utmattad mamma? Jo, tack. Hädanefter ska jag verkligen försöka fånga alla tillfällen, då jag faktiskt kan lägga mig ner och blunda för en stund. Grejen är dock att jag känner mig själv ...

Phu.