Douglas och Charlie
Alltså, jag förstår inte hur ni gör, ni som har barn och ändå lyckas hålla igång bloggen. Jag får verkligen planera in skriveriet varje dag, för att ens ha en möjlighet att hinna. Aja, jag kommer väl in i det så småningom. Jag hade ju tänkt att slänga in lite bilder på förra veckans inköp, men ja, jag hinner som sagt inte med tiden - snart så.
Till något annat. Eftersom det inte har fungerat att ha Douglas och Charlie (katterna) under samma tak som Elsa, fick vi ta beslutet att lämna bort dem. Att lämna Elsa ensam i ett par sekunder har inte varit ett alternativ, då Charlie har varit lite väl intresserad utav henne och faktiskt lagt sig på lillan. Båda två förtjänar så mycket mer uppmärksamhet, än vad vi har kunnat ge dem de senare veckorna.
Det var riktigt jobbigt att behöva lämna bort dem, men de kommer få det så mycket bättre där de är nu och jag kommer nu kunna slappna av när Elsa ligger och sover i sängen, eller när hon ligger på golvet och leker. Den lilla går ju självklart före allt och alla, men jäklar vad tomt det känns när soffan är tom på sovande djur, de var ju mina små älsklingar (är).
Nu slocknade min absoluta älskling, så jag ska passa på att hänga upp gardiner och sen blir det ett nytt inlägg (förhoppningsvis med lite bilder).
Häpp
Måste vara tufft.
Jag känner lite oro inför våran hund men tror det kommer gå toppen. hoppas jag innerst inne
Kram
Hihi, du är definitivt inte ensam.
Tycker knappt jag har tid för NÅGONTING längre sen man fick barn, och speciellt nu när jag dessutom pluggar på deltid. ;)
Ganska stor skillnad mot när man var gravid och surfade runt på bloggar och mamma-forum hela dagarna. hehe.
Kram
Exakt så kände jag när vi gav bort vår katt. Det känns lättare efter ett tag men man kommer alltid undra hur han har det nu. bebisarna kommer såklart först och man kan inte gå runt och oroa sig hela tiden. Man kommer bli galen:P. Man gör vad man känner är bäst.
