Bring it on, Elsa.
Mia, Leo, Elsa och jag skulle egentligen gå ut och gå vid 11.00, men tiden vill säg inte alltid och vi kom inte iväg fören vid tre-tiden. När jag väl börjar tro att "nu tusan har jag kommit in i planeringsrutinen" händer något oväntat och jag får ta tillbaka det jag precis tänkt - så mycket måsten, men så lite tid. På dagen äter Elsa var tredje timma och nuförtiden passerar tre timmar fortare än blixten, det går inte att undvika. Nej, då får man bara inse fakta att man kanske inte hinner med allt man tidigare hunnit.
Jag är, har alltid varit och kommer nog alltid att vara något av en pedant. I min mening har var sak sin egen plats (och ska därför stå där), är synligt damm ren pest, är hår i handfatet något jag inte kan förbise ... Ja och såhär kan jag fortsätta en bra stund.
Tack vare att all min tid går till lillan, då hon väl är vaken, börjar jag sakta men säkert lära mig att allt inte alltid måste vara perfekt. Det är först nu jag faktiskt börjar inse att det kanske bara är jag som bryr mig om att diskhon är tom vid besök, eller att kuddarna alltid ligger rätt i soffan. Petitesser, jag vet, men i mitt pedantsinne är sådant faktiskt ganska viktigt, det ger mig någon slags löjlig kroppsro.
Som sagt, min lilla dotter har fått mig att inse värdet av att bara ta det lugnt och njuta, att inte stressa upp mig över småsaker jag nämnt ovan. Jag kan helt enkelt säga att jag ser fram emot ett hem i leksakskaos och kladdiga fingeravtryck på köksluckorna - bring it on, Elsa, bring it on.
Nu blir det matlagning, fläskfilégryta och ris. Smask.
Häpp
Otroligt söt liten tös ni har! Och ja tänk vad en sån liten kan förändra en! Och jag skulle vilja ha ett smarrigt recept på fläskfilegryta. Har du lust att dela med dig?:)
